Tidningen Klasskampen kritiseras för att vara farlig och avskyvärd då han ondgör sig över en artikel om sabotaget mot de rika finansmännen Wallenberg och Gylls bilar. Varför skulle vi i redaktionen hyckla med att vi tyckte det var både roande och bra att Wallenberg/Gylls egendom attackerades. Precis som vi tycker att "Kommando Spice Girls" gjorde ett beundransvärt jobb när de brände ut de bilar i Stockholm som förpestade tillvaron med sin reklam för porrklubbar. Eller varför skulle vi låta bli att påpeka att vi stödjer militanta antifascister i deras kamp, vare sig det går till olagligheter och våld eller inte. Vidare skriver Lindgren att redaktionen kommer att få tillbringa sina dagar i fängelse när samhället börjar slå tillbaka.

Att repression drabbar de som hotar de besuttnas system både idag och imorgon borde Internationalens medarbetare vara väl medvetna om. Eller är det kanske så att dessa inte utgör något hot? Vad som verkligen är tråkigt är att Lindgren underlåter sig att ens bemöta vårt svar på sin attack, utan väljer att gå på som om han trodde att det är vi som utfört attentaten, vilket inte är fallet. Vi anser att kampen mot kapitalet måste föras med alla medel, oavsätt om det handlar om stora massaktioner eller som i detta fall materielt och ekonomiskt sabotage.

Att Mats Deland sedan känner sig kränkt av att vi refererar till hans artikel om militant antifascism i vårt svar till Lindgren är olyckligt. Vår mening var inte att använda honom som försvar för våra åsikter utan bara att påvisa att det även i Röda Rummet, SP:s mer teoretiska organ, skrivs om militanta aktioner.

Delad verkar mest ta detta som en förevändning för att bereda sig själv plats i Internationalen och för att knyta sitt "inlägg" till oss väljer han att häva ur sig oförskämdheter som inte ens är värda att bemöta.

Så länge staten och kapitalets våld kallas rättvisa kommer proletariatets rättvisa att kallas våld.