Skiten sitter lika hårt
under kläder som är nya

Den makt vi har innebär att vi har allmän rösträtt och får gå till vallokal vart fjärde år för att rösta på ett politiskt parti i tron att det ska bli bättre för alla bara det partiet vi röstade på, kommer i regeringsposition.
Problemet med den representativa demokratin är att den inte är ett dugg demokratisk så länge vi har ett kapitalistiskt ekonomiskt system. Och så länge vi accepterar hierarkiska strukturer där enstaka personer kan få alldeles för mycket makt, kan vi aldrig få ett verkligt demokratiskt samhälle. Näringslivet styr, i stor utsträckning, politikernas beslut och folket luras att tro att kapitalismen är bra för alla, fattig som rik.

Det är ju ingen nyhet idag att de rika blir rikare medan de fattiga blir allt fattigare.
Hur kapitalismen någonsin kan gynna de fattiga är ett mysterium.

Socialdemokraterna (SAP) säger sig stå på arbetarklassens sida och arbetarna luras att gå till valurnan och rösta på ett parti som missgynnar de svaga i samhället. T.o.m. LO säger sig stå på arbetarklassens sida, men hur det går ihop med strejkförbud, låga löner och hög arbetslöshet förstår jag inte. LO deltar även i valkamp-anjen och då som stöttepelare till SAP.

Borgarna försöker med alla medel övertyga folket om att en röst på ett borgerligt parti ökar friheten. Hur friheten kan öka när det sociala skyddsnätet utarmas och det blir dyrare med sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg m.m. det är också ett mysterium.

Det har gått så långt i maktkoncentreringen att politikerna utgör en egen klass, en väl-avlönad, privilegierad elit som saknar anknytning till verkligheten.

Oavsett vilka kläder Kejsaren ikläder sig, sitter skiten därunder lika hårt som förut. Eller som Subcomandante Marcos uttrycker det: " I själva verket spelar det ingen roll vilken politisk färg de politiska makthavarna har; marknadens principer smyger sig på alla som hamnar i regeringsställning. Kapitalet kan till och med tolerera en vänsterregering så länge denna inte vidtar åtgärder som begränsar finansmarknadens makt".

Vad som hela tiden måste göras är att sätta käppar i hjulen för kapitalisterna och det måste göras på arbetsplatserna genom strejker,maskning,sabotage m.m. Även i våra bostads-områden kan vi kämpa mot kapitalisterna genom hyresstrejker, ockupationer och andra direkta aktioner. Tillsammans är vi starka och det är tillsammans vi måste skapa vårt samhälle, vi måste ta makten över våra arbetsplatser, våra skolor,våra bostadsområden och detta kan vi inte göra genom att gå och rösta på ett parti.
Kapitalismen kan man inte rösta bort, den måste bekämpas med andra medel och det måste pågå hela tiden i vardagen.
Kampen mot nyliberalismen är internationell och kapitalismen måste bekämpas både lokalt och globalt.

Det behövs en förändring, en revolution, där vi skapar det frihetliga socialistiska samhället. Ett samhälle för alla, där den klassiska självklarheten gäller: