Klasskriget har börjat!

INNEHÅLL NR 3
LO, SAP och arbets-
rätten

Soffliggarna näst störst
i valet

Vem ska trösta Göran?

KPML(r) -i en kommun nära dig?

Sjöbopartiet halverades

Unga arga irländska
frihetskämpar

Bomben i Omagh

Klasskriget har börjat!

Demonstration mot
modedödssynder

Ett eko från 30-talets
Tyskland

Våldsam attack på
arbetare i Sydkorea

Clintons smutsiga krig

Rödrävens
sportkrönika

Natten till den 20 augusti utfördes militanta aktioner mot finansmännen Jacob Wallenberg och Sören Gyll, två tydliga representanter för den härskande klassen.

Under natten placerades brandbomber på fordon tillhörande de båda rika finansmännen. Under morgonen upptäcktes attentatsförsöken och polis larmades till de båda överklassområdena Saltsjö-Boo och Djursholm, i Stockholm. När polisens tekniker fumlande undersökte bomberna, antändes en av dem. Attentatsförsöken rubriceras som försök till mordbrand. Clas Cassel, informationsansvarig på Stockholmspolisen, anser dock att bomberna endast kunnat förorsaka marginella skador. Polisens misstankar riktar sig mot "extremvänstern" och anarkisterna. I ett pressmeddelande har den grupp som tagit på sig ansvaret för attentaten förklarat att det nu är överklassens tur att känna sig rädda.

 

Klasskampen citerar brevet:

"De enda som hittills har kunnat känna sig säkra i samhället är den rika överklassen. Sedan mitten av 80-talet har makthavarna medvetet drivit en politik som ökar klassklyftorna i samhället. Arbetarklassen ska vara rädd. Rädd för att förlora jobbet, rädd för att förlora A-kassan, rädd för att bli sjuka, rädd för att kronofogden ska knacka på dörren. Hela tiden utmålas krisens förlorare som orsaken till den, men krisen beror inte på att de fattiga och arbetslösa får för mycket bidrag. Krisen beror på en gigantisk omfördelning i samhället där arbetarklassen har fått betala de rikas fest.

De enda skyldiga är överklassen. Nu är det deras tur att vara rädda. Ingenstans skall de kunna känna sig säkra."

Tidningen Klasskampen välkomnar denna handling som visar att fattiga och missgynnade i samhället äntligen börjar slå tillbaka. Det är verkligen på tiden att de rika blir medvetna om att vi inte längre finner oss i att leva på knä.